|
Vi var i Bangladesh som en del av vårt projektarbete i januari detta året. Vi gick på Sundsgymnasiet i Vellinge och på vår skola finns det chans att söka ett sorts stipendium som gör att man kan åka ner till Bangladesh och arbeta på plats. För att få lov att åka skulle man ha en bra plan både för vad man ska göra på plats och på hur man kan samla in pengar.
Jag och Emmely gick det estetiska programmet och redan under sommarlovet innan vi började tredje ring började vi planera för vad man skulle kunna göra när man åker till Bangladesh. Valet var enkelt, vår linje är inriktad på dans och teater och det var självklart detta som vårt projektarbete skulle handla om också. Till slut kom vi fram till att man kunde använda något så enkelt och universellt som dansen, teatern och framförallt leken som ett sätt att lära sig lite mer teoretiska saker som engelska, geografi etc.
Vi gjorde en egen liten lektion med olika moment, bland annat gestaltningslekar där vi tillsammans med barnen gestaltade elefanter, känslor, solen med mera samtidigt som man fick se en bild med exempelvis en arg gubbe och texten "ANGRY".
Våra lärare föll pladask för idén och vi var på väg mot vårt livs resa.
Väl på plats i Bangladesh möttes vi av hundratals nya intryck, ALLTING var så annorlunda och häftigt! Samtidigt som man såg hur fattigdomen hade satt sin prägel på landet såg man också hur människors sätt att tänka och deras inställning till livet gjorde att de var nöjda, eller mycket mer nöjda än vad vi i Sverige är över vår vardag.
Våra lektioner gick bättre än förväntat.
Genom Proshika fick vi kontakt med drop-out schools ute i byarna kring Koitta och det var på dessa skolor som vi gjorde små "studiebesök" där vi avbröt lektionen och tog ut barnen för att göra lite olika aktiviteter, bland annat gestaltningskorten och rytmlekar med trummor med mera.
Barnen var till en början blyga och tillbakadragna, vana vid att vuxna inte är lika "lekfulla" och "galna" som vi var när vi hoppade runt som elefanter, apor och getter.
Vi kan ju bara tänka oss hur vi såg ut i deras ögon, två stycken ljushyade och blonda tjejer som leker och totalt struntar i den vanliga normen i Bangladesh. När vi väl fick igång barnen så fanns det inga gränser! De tyckte det var så kul och man såg verkligen hur ögonen glittrade på dem och hur de njöt av varje sekund. Det kändes i kroppen efteråt att man verkligen hade gjort något, om än så litet så kändes det så stort.
Proshika bistod även en dag med lokal på kursgården i Koitta så att vi kunde bjuda in en del barn från de olika skolorna så att vi kunde gå in mer på djupet.
Sammanlagt kom det 23 barn, 20 flickor och tre pojkar. Tre timmar hade vi med barnen och där hade vi även liten fikapaus då vi bjöd på svenska pepparkakor och avslutade med en lite mer ordentlig fika då vi bjöd på mat med dricka, något som var väldigt uppskattat.
Då hade vi även chansen att komma närmare barnen samt att göra lite saker som krävde rekvisita.
Vi hade bland annat förberett en "dansresa".
Vi hade en världskarta där vi hade skrivit ut siffror, till exempels Sverige var nummer ett och Indien nummer 2 etc. Vi hade skrivit ut bilder på olika danser som är typiska för landet, som i Sverige hade vi bugg och Indien hade vi Bollywood och till detta hade vi passande musik, för buggen hade vi "leende guldbrunda ögon".
Sen reste vi tillsammans med barnen till de olika länderna och dansade typiska danser och visade bilder samt pekade på kartan. Barnen var med och pekade och det blev en succé! Efter lektionen hade vi besökt tolv länder och barnen hade fått en lite bättre världsuppfattning.
Vår guide från Proshika blev så imponerad av vår lektion och dess upplägg att han bjöd in en lärare från sin hemby som fick vara med och se det här annorlunda inlärningssättet.
Han blev betagen av det och ville lära sig allt så innan vi åkte hem gav vi honom allt material samt instruktioner till hur man skulle gå till väga. Han blev jätteglad!
Innan vår avresa samlade vi in två stora svarta sopsäckar med kläder, leksaker och filtar som vi hade med oss ner.
Våra väskor var i princip tomma när vi hade tömt dem på alla grejer vi hade med oss. För att samla in pengar gjorde vi ett gåvobrev som man kunde köpa för valfri summa pengar.
Vi gick runt till små företag i Trelleborg och frågade om de var intresserade och intresset var förvånansvärt stort. Ett företag köpte gåvobrev för skolmaterial som pennor, suddgummi och block.
Efter att vi kommit hem blev vi inbjudna till både Rotary och Druiderna i Trelleborg för att hålla föredrag och de köpte gåvobrev för flera tusen. Avslutningsvis hade vi en vernissage med föredrag på Trelleborgs församlingshem där vi ställde ut bilder och sålde sjalar som vi hade köpt i Bangladesh.
Den kvällen fick vi in över 4000 kronor. Nu har vi samlat in 10 367 kronor som vi vill skänka till Lärande Utan Gränser för vi anser att skolan och utbildning är grunden i varje lands välfärd och det var barnen i Bangladesh som verkligen fick oss att bli förälskade i landet.
Film i AVI-format (5 MB ) Fungerar tyvärr inte i alla webbläsare. (Testa gärna Google Chrome eller Mozilla Firefox)
Nu vill vi bara åka tillbaka och fortsätta med vår idé för den hade otrolig genomslagskraft och vi fick ut så mycket glädje av det också. Bangladesh har förtrollat oss!
Mvh Johanna och Emmely
|
